Solpanelguiden

Solpaneler finns i en massa olika varianter, storlekar, effekter och utföranden. Vilken du ska ha beror helt på vad den ska användas i för situation. De tre dominerande typerna av solpaneler är idag monokristallina, multikristallina (eller polykristallina) och tunnfilm och skillnaden mellan dessa är tillverkningsmetoden. Vi kommer här att bara beröra de två vanligaste, mono och multikristallina. Tunnfilm har många positiva egenskaper men har fortfarande lägre verkningsgrad och ett högre pris än de två andra vilket gör att dessa idag inte är lika kostnadseffektiva. Det har också gjort att vi valt att bara koncentrera oss på de två förstnämnda. Skulle det ändra sig framöver, på ett eller annat sätt, kommer vi utan tveka att se över vårt produktutbud.

Varje solpanel av mono eller multikristallint kisel är tillverkad av ett antal solceller. Varje cell har så låg spänning att de måste seriekopplas till ett större antal för att vi ska kunna ha någon praktisk nytta av dem, därför gör man solpaneler. Varje panel har beroende på dess förväntade utspänning ett visst antal celler. Normalt ger en cell c:a 0.47 Volt vid full solinstrålning och om man då seriekopplar 36 stycken vilket brukar vara standard för en panel avsedd för bruk mot en 12 Volts batteribank får man en toppspänning på ungefär 17 Volt. Solpaneler med 48 celler är också vanligt till 12V system. De ger istället för c:a 17V upp till c:a 22,5V. Avvikelser runt spänningen finns naturligt då olika celler håller olika kvalité och därmed effektivitet. Vid 24 Volts batteribank eller till större system med eller utan nätanslutning brukar antalet celler vara 60 eller 72 stycken per panel. Dessa är ofta uppbyggda med “busbars” i varierande antal för att minimera effektförluster vid partiell skuggning. Dessa modeller är ofta lite annorlunda uppbyggda och har därför också en högre utspänning. Ofta ser man spänningar från c:a 35V ock uppåt. Varianter med fler eller färre antal celler finns för olika ändamål.

Vilken typ och utförande man ska ha beror oftast på vad man är villig att betala, hur ont eller gott om plats för paneler man har i förhållande till den totala effekt man önskar och på övriga krav som färg, olika specialutföranden, var och hur de ska monteras, etc. Priset per panel varierar mycket pga. konkurrensen, olika tullar på olika fabrikat, på skatter och eventuella subventioner men också på frakter och var i världen de är tillverkade. Det gäller alltså att se upp, särskilt om det är en större anläggning som är i tanken. Skillnaden i kvalitet, effektivitet och livslängd mellan mono och poly är inte längre så stor men man måste fortfarande vara noga i urvalet av fabrikat och modell. Man vill ju ha så hög och jämn kvalité med så bra garantier och pris som möjligt. Största kvalitetsskillnaden mellan olika fabrikat ligger idag utan tvekan i den fysiska tillverkningen och i vilka metoder man där använt sig av men cellernas individuella kvalité och tekniken att koppla dem samman spelar också en avgörande roll. Detta återspeglas ofta i priset men också i vilka garantier tillverkaren väljer att lämna. Hur stora volymer tillverkaren har återspeglar sig också i prisbilden. Det kan därför fortfarande skilja sig rejält i både kvalité och pris om man inte ser upp.

För att få en så bra produkt som möjligt i förhållande till dess pris låter vi normalt den övergripande prisbilden på marknaden i förhållande till den kvalité, livslängd, garantier och totala effekt man behöver vara avgörande för vilken produkt man väljer. Vi väger även in vilka fabrikat som kan visa på hållbar produktion, miljömedvetenhet i tillverkningen och på de arbetsförhållanden som gäller i fabrikerna. En till största delen helt automatiserad produktion i helt rena miljöer har dessutom visat sig ge paneler med högre kvalité. Det som ofta kallas för Tier No.1 tillverkare har därför oftast bäst paneler då de tillhör de allra största och har råd med, men även måste ha sådan tillverkning pga. de mycket stora volymer paneler de tillverkar. Manuell tillverkning ger därför ofta för stort utrymme för mänskliga misstag, vilket kan låta cyniskt men de som jobbar så har dessvärre dessutom ofta riktigt usla arbetsvillkor, och det tycker inte vi är ok.

Om man har speciella krav på t.ex. ett visst estetiskt utförande, maximal total effekt per ytenhet eller andra specifika önskemål går de flesta idag oftast att tillgodoses mot ett högre pris. Ett högre pris kan man också bli tvungen att betala i de fall man har specifika krav på garantier, något speciellt utförande eller färg, extremt hög verkningsgrad eller har något annat önskemål som faller lite utanför standardramen.

Men det är inte bara högre priser som gäller, i en del fall kan även ett lägre pris fås om man kan tänka sig paneler av “projekt” typ. De är så gott som alltid i multikristallint utförande men finns även i monokristallina varianter och utförandet medför oftast visuella “defekter” vilket kan få utseendet att skilja sig en del mellan olika paneler i samma “batch” mot deras “premium” varianter, som oftast är mer eller mindre homogena i färgen. Det som menas med “defekter” i detta fall är helt enkelt att olika celler i samma panel kan ha olika färg, både i förhållande till sina “grannar” men också mellan olika paneler. Man ska dock vara på det klara med att alla garantier, prestanda, funktionalitet och livslängd är exakt desamma som för premiumvarianterna. Skillnaden är bara det visuella utseendet. Priset är dock fördelaktigare och bryr man sig inte om det visuella intrycket i första hand kan dessa vara ett bra alternativ.

Monokristallina celler

Tidigare var den monokristallina celltypen den som utan tvekan hade högst verkningsgrad, dvs. kunde generera högst effekt i förhållande till sin aktiva yta. Idag är skillnaden i verkningsgrad inte längre lika stor jämfört med de multikristallina men de riktigt högeffektiva panelerna är fortfarande tillverkade uteslutande av monokristallint kisel. I dessa är varje enskild cell enkelt uttryckt tillverkad av en enda stor sammanhängande kiselkristall, därav namnet. Dessa har generellt sett alltid varit de dyraste då tillverkningsmetoden är mer komplicerad.

Multi eller polykristallina celler

Idag är de multikristallina panelerna nästan lika effektiva som monokristallina och prisskillnaden emellan de två typerna har minskat. En multikristallin cell är uppbyggd av ett antal mindre monokristallina segment för att få en kristall med tillräckligt stor yta. En sådan är ofta ganska lätt att känna igen då den ofta har ett lite “flammigt” utseende. Olika nyanser av blått är vanligast men de finns även i svart, grönt och rött. Effektiviteten är idag ofta nästan i paritet med de lite billigare monokristallina panelerna men du får i gengäld lite högre effekt per krona då de är billigare att tillverka. De färgade är oftast betydligt dyrare och dessutom mindre effektiva, särskilt de röda och gröna. Denna paneltyp har på senare tid blivit svårare och svårare att hitta då tillverkningskostnaden för monokristallina paneler sjunkit. De finns fortfarande men kommer då ofta från någon udda tillverkare eller från kända men mindre tillverkare. Har du tur kan du hitta utgående modeller till riktigt låga priser.

Utförande med aluminiumram

Dessa är utan tvekan de absolut vanligaste och finns från någon Watt upp till över 500 Watt. Aluminiumramen ser till att panelerna blir vridstyva och enkla att montera. Denna typ är totalt dominerande i alla system anslutna mot vanliga elnätet men också i mindre system avsedda för uppkoppling mot batteribank i t.ex. fritidshus eller liknande. Både mono och multikristallina varianter är vanliga. Bakgrunden bakom solcellerna är oftast vit eller svart men det finns även transparenta varianter. Aluminiumramen är oftast i natureloxerad aluminium (silver) eller svart.

Glas-glas och Bifacial paneler

Dessa kan göras mer eller mindre transparenta beroende på hur många celler de har och hur tätt packade de är. I en del fall görs de även dubbelsidiga för högre effektivitet då tanken är att de ska kunna producera el även från ljus som faller in bakifrån. Hur effektivt detta är beror helt på hur de är monterade. De tillverkas även med en ej ljusgenomsläpplig baksida, oftast i svart eller vitt, för de som hellre vill ha det. Vilket man väljer beror på vilka egenskaper man uppskattar och vilket visuellt utseende man vill ha. Allt detta är möjligt eftersom även baksidan är tillverkad av glas. Den stora fördelen som framhålls med dessa är deras mycket långa livslängd som uppnås genom en effektivare och tätare lamineringsteknik och två glasskikt tätt sammanfogade ger dem dessutom en mycket hög grad av vridstyvhet och tålighet mot yttre påverkan. De kan därför vara lite effektivare och har dessutom ofta bland marknadens absolut bästa och längsta garantier. Dessa kan du hitta både med aluminiumram men också helt utan kantlist. Nackdelen med de utan kantlist är att monteringen är mer krävande. Priset per panel, oavsett kantlist eller ej, är i allmänhet högre då volymerna relativt sett fortfarande är små. De har dock pga. sina fördelar börjat vinna marknadsandelar på senare tid.

Half Cell, BusBars, Dioder

Half Cell är en teknik för att minska problemen med partiell skuggning och för att få bättre total täckning per ytenhet vilket totalt sett ger högre effekt. Förekommer så gott som uteslutande hos monokristallina solpaneler. Half Cell innebär i praktiken att man halverar cellernas storlek och bygger två solpaneler i samma panel. De vanligaste storlekarna är 60 respektive 72 cells paneler. Därav beteckningen 120 eller 144 cellers paneler.

BusBars är det som binder samman de olika cellerna i en solpanel. Det finns många olika sätt att göra detta på och olika tillverkare har ofta ett eget namn på just sin teknik. Vilken teknik som är bäst är svårt att avgöra men de flesta tillverkare hävdar naturligtvis att just deras sätt är bäst. Kort sagt är fler BusBars bättre än färre och kan transportera mer energi effektivare även under partiell skuggning.

Dioder finns så gott som alltid i kopplingsboxen som kablarna på panelen kommer ut ifrån. I riktigt billiga paneler kan de saknas helt. Hittar du sådana paneler, undvik dem. De kan ställa till med problem, särskilt om du tänker koppla samman två eller flera och dessutom producerar de sämre. Alternativt så hittar du bara en enda diod, men det är utan tvekan mycket bättre än inga. I de flesta fallen är dessa paneler små eller riktigt små och ska man använda flera paneler tillsammans bör man iså fall ansluta externa dioder för att få fullgod funktion och skydd mot fel. I en hel del fall förekommer detta i billigare eller sämre flexibla eller semiflexibla paneler. Dioderna är till för att förhindra backström och därmed skydda panelens olika cellgrupper, om de har sådana. Två eller fler dioder brukar man hitta hos paneler som har flera olika cellgrupper, som t.ex. paneler med flera BusBars. Flera dioder och/eller cellgrupper är även bra då skuggtoleransen blir högre ju fler de är. I de flesta fall är dessa dioder oerhört tåliga och går mycket sällan sönder. Skulle de ändå göra det kommer panelen att tappa mer eller mindre av sin totala kapacitet.

Flexibla och semiflexibla solpaneler

Flexibla paneler har på senare tid blivit oerhört populära då de visat sig möjliga att använda i tidigare omöjliga  sammanhang. Beroende på flexibilitetsgraden kan de därför ofta fås att passa på de flesta ställen, så länge ytan de ska monteras emot inte är välvd åt mer än ett håll. De går alltså inte att montera mot en rund yta som sluttar åt flera håll samtidigt som t.ex. en boll eller sfär. Vanliga ställen där denna typ används ofta är därför på t.ex. båtar, husvagnar och husbilar då de enkelt kan monteras på välvda ytor och dessutom i många fall kan monteras helt utan skruv eller beslag. I de fallen levereras de ibland med självhäftande baksida och när sådan inte finns kan man limma fast dem direkt mot underlaget. Det finns naturligtvis otaliga andra ställen där dessa pga. sin smidighet är utmärkta alternativ. I många fall kommer de dessutom med integrerade “infästningsöglor” i hörnen och ibland även på långsidorna. Det gör just dessa oerhört enkla att ta fram och montera tillfälligt om man skulle ha det behovet. Ibland kan man även hitta dessa som sammanvikbara “väskor” vilket är mycket praktiskt om man inte vill montera något fast men ändå ha tillgång till mera effekt som enkelt kan tas med eller ställas upp när behovet finns. På grund av sitt utförande kan dessa inte göras för stora, de skulle då förlora sin flexibilitet och därför blir effekten oftast begränsad till under 150W även om undantag finns. Vanligast är dock storlekar mellan 50-120W. Behöver du mera effekt går det naturligtvis lika bra att koppla samman flera av dessa paneler för högre effekter på samma sätt som vanliga paneler. Vissa av dessa kan dessutom fås i ett extra robust och trampskyddat utförande för montering på t.ex. däcket på din båt. Dessvärre är dessa paneler oftast rejält dyra och har sällan lika lång livslängd som vanliga paneler, men ibland har man inget val och då är det tur att de finns. Se bara upp med de allra billigaste, de håller många gånger en väldigt låg kvalité och har därför ofta kort livslängd.